Dala Veteran OL (05/05/2015)

Måste bli bättre på att bomma. När jag inte spikar kontrollerna blir jag väldigt passiv och vet inte vart jag ska ta vägen. "Jag är ju rätt". Den här gången på trean.
Backa hette tävlingsplatsen och nog blev det backigt. Fyra gånger skulle vår bana över höjdpartiet i kartans mitt.
Inledningen gick bra, ledde tydligen med en hel minut vid K2. Och till trean gick det också perfekt. Passerade hjälpkurvshöjden på väg ner mot kontrollen. Tyckte jag hade nån sten på vänster hand och svängde ner i brantaste delen där det fanns ett fint stup gömt bakom täta granbuskar. Men ingen skärm! Reaktionen var inte "nu har jag bommat" utan "har dom satt den fel?". Bra med själv förtroende, men inte alltid...
En annan gubbe stod också där och kliade sig i huvudet. Nu velade jag iväg söderut. Och sen lomade jag samma väg tillbaka och norrut i stället. Där fanns, helt öppet, en stor brant - med skärm. Missen tog mer än 2,5 min. Mera bestämd, och åt rätt håll, så hade det räckt med 30 sek. GPS:en säger att jag låg till vänster om stenarna på väg utför och då var det kanske så.
Följde upp med en miss även på K6. Skulle följa grönområdeskanten, men där var nygallrat så jag fick ingen ordning på den. Förmådde inte läsa rätt på höjderna heller, så plötsligt räddades jag av stigen. Kunde hålla full fart in i kontrollen så där förlorade jag bara 15 sek!
Resten var ett slitgöra.
Och så tycker jag dom kan rita in den fina skrenten i granbuskarna söder om K3...