Ett drömlopp

Ofta springer jag orientering. Ibland även i sömnen. För det mesta går det sådär. Alltid är det något krångel.

Minnesbilderna av senaste orienteringsdrömmen är diffusa men jag kommer ihåg att jag var sen till starten. Det var nog bara jag kvar som inte startat. 

Visades fram till min karta. På marken låg något som såg ut som en ihopvikt filt. Det var en filt. Jag vecklade upp den och inne i den låg den jättestora kartan, som också var tryckt på något slags textil och vikt flera gånger.

Nåja, det var bara att tackla detta oväntade inslag. Jag hastade iväg i terrängen som var ganska osvensk, många öppna ängar och beteshagar. Jag fann snabbt första kontrollen som var utmärkt med någon slags pappskärm av Trim-typ.

Då lade jag också märke till min något opassande tävlingsdräkt. Vitskjorta med uppkavlade ärmar, finaste gåbortsbyxorna med uppkavlade ben och svarta lågskor. Hade tydligen inte hunnit byta om heller.

Strax efter kontrollen stötte jag på en man med en pojke i sällskap, mannen hade en minimal videokamera och filmade mej. Han frågade om han fick en intervju. Han var utsänd av Sveriges Television och även han hade uppenbarligen kommit alldeles för sent till tävlingen.

Jag ställde förstås upp för att rädda inslaget.

Han frågade om jag visste var jag var. 

– I norra Frankrike.

Sa pojken.

Sen minns jag inte mer.

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Våren kan vänta

Samtidigt som många längtar efter våren jublar jag när det blir fem-sex grader kallt på nätterna.

Något av det trevligaste jag vet är nämligen att åka skidor i mars. Soliga förmiddagar innan det blivit tögrader. Helst på skare, men breda skoterspår går också. Man behöver inte befinna sig i fjällen. Två helger i rad har jag nu kunnat njuta av detta.

Första helgen i mars åkte jag både fredag och söndag skoterleden upp mot Hornberget.

Detta veckoslut blev det en fredagstur nere vid Ottnaren. Ställde bilen på vändplatsen och tog mej ner på sjön. Några breda skoterspår fanns dock inte, och med mina fullånga klassiska laggar behövs det utrymme för att skejta.

Tänkte i stället kolla om det gick att dra ett spår genom skogarna ner till ÅIF:s klubbstuga Valludden, så jag vek av upp från sjön över en åker. Skaren höll dock inte och det blev att trampa fram i djupsnön. Emellanåt försvann halva staven ner i djupet.

I en kraftledning hade dock någon kört med fyrhjuling nån vecka tidigare och med litet nysnö i spåren gick det bra att åka. Efter den rekognoseringen smakade det bra med en solig fika på badbryggan vid Valludden.

Dagen efter stack jag ut hemifrån och i närheten av lådfabriken letade jag mej söderut på skoterleden i kraftledningen. Nån skoteråkare hade haft stuvningsproblem, för innan jag kommit till Rödängsvägen hade jag sett tre vedträn och en fylld vattenflaska liggande i spåret.

Tog vägen ut mot Rödängs och där öppnade sig de stora fälten med en härlig skare! Det gick väldigt lätt ner mot Lingbolandet. Men där, på en igenväxande inäga, kändes att solen börjat ta på ytan och jag trampade igenom några gånger.

Vände hemåt. Men halvvägs korsade jag ett skidspår, som någon måste dragit med spårkalle dagen innan. Måste testa det. Det bar av mot söder ut på en stor mosse. Härligt glid i hårt spår. Men vid stadion för moss-OS tyckte jag det fick vara nog och vek av upp mot skoterleden i kraftledningen. Dessa 200 meter i skogen fick dock tas försiktigt med skidorna tätt ihop, för där var skaren väldigt porös.

Solen gassade verkligen i ryggen när leden kom ut på ett hygge och det passade perfekt att det stod ett älgpass där. Skön utsiktsplats för dagens fruktstund…

Träffade på hundrastande Jan-Åke i spåret innan jag var hemma. Trevlig pratstund.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Våren kan vänta

Fjälltur med Emils pappa

Ibland kan man ha ”fjällsemester” på hemmaplan.

Som förra lördagen, då vädret var perfekt för en skidtur runt halva Årsunda. Emils pappa och jag stämde träff vid IP på morgonkvisten och han kom skidande i god stil.

Karl-Ivar skejtar

Han hade fått låna ett par skidor som vunnit ett och annat, bland annat SM, så dom gick verkligen snabbt på skaren. Jag hade lånat Linneas skidor.

Efter veckans starka blåst hade snön på de största ytorna blivit hårdpolerat isig, så det var inte helt lättåkt. Och ovanligt högljudda skidor på det skarpa underlaget.

Vi drog iväg via Sågbacken och ett fint hygge, tänk att ett hygge kan vara fint, ut på torvmossen. Här var snön kalasfin och det gick otroligt lätt.  Redan efter 40 min hamnade vi på utflyktsmålet: torpet vid Lövpussarna. Där fikat smakade utmärkt i solgasset.

Kalle fikar vid Murars torpet

Emils pappa tyckte INTE att vi kunde ta samma väg tillbaka och hotade med att vi skulle bestiga ”all summits” i Årsundas bergsmassiv på hemvägen. Men när han såg min chockade min ändrade han rutten till den flackare Lingbosidan.

Så vi for över Lövpusstärnan och krånglade oss förbi Murars utan att behöva ta av oss skidorna. Men när vi kom upp till Lindbergs vid landsvägen blev det att ta av dom i alla fall.

Via Dragskogen och Lingbo tog vi oss norrut med Dinos residens i sikte. Kom slutligen fram till Långängsvägen och där hade någon lagt ut höbalar i solskenet för att vi skulle ha något att sitta på vid fikastund nr 2.

Fikastund på höbal

Sen fick vi faktiskt gå en bit på Långängsvägen för att komma vidare. Men det gick bra, det också. En härlig runda kunde läggas till handlingarna.

Så här visade GPS:en att vi åkt.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Fjälltur med Emils pappa

Kommunikationschef sökes

Såg att SOFT söker en ny redaktör. Chefredaktör heter det t o m numera, det är ju flera redaktörer anställda. Och Kommunikationschef dessutom. Fint det.

Skogssport har fått en tradition av rätt långlivade redaktörer. Grattis Ola, du slog min notering med två år. Bra jobbat!

Men jag förstår att Ola ville sluta. Det har kastats rätt mycket sk-t de senaste åren. Oförtjänt också.

Efterträdaren får en utmaning. Inte nog med att tidningsläsandet minskar till förmån för webben. Dessutom minskar den teoretiskt möjliga prenumerantstocken i samma takt som antalet aktiva minskar.

Vore kul om Tranan ville ta jobbet. Vi jobbade ihop nåt år i Farsta. Men han har ju redan ett GANSKA kul jobb.

En bra idé har lanserats på Alternativet. Nu när det finns adresser till alla registrerade i Eventor borde man göra en engångssatsning och skicka ett prova på-ex till alla som inte redan har den.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Kommunikationschef sökes

Premiär…

Välkommen till min sida. Tänkte att jag måste ha nåt ställe att spara mina kartor på. Klicka på Kartor i menyn här ovanför.

Kanske blir det ett och annat foto också. Vi får se, som man brukar säga.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Premiär…

Hur tänker dom egentligen?

Nuförtiden frågar ingen reporter vad den intervjuade tycker om något. Utan det låter sålunda: ”Vad tänker du om det här?”

Känns som ett väldigt konstigt uttryck för en gammal räv som jag.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Hur tänker dom egentligen?

Varför så rädda för um?

Jag gick på gymnasium som låg i centrum. Där fick jag gå upp på ett podium och få stipendium. Sen började jag jobba på ett massmedium.

Aj, det där sista gjorde ont. Vem säger medium i dag? Det låter ju helskumt, är nog nåt med att lägga kristaller på magen för att ställa sängen åt rätt håll.

Men det verkar över huvud taget som um är tabu i modern svenska. Man får höra och läsa om ett gymnasie, ett stipendie, ett podie, ett centra och – nu kommer det värsta – ett media.

Har själv aldrig läst latin, men förstår att dom använder gamla latinlärare som fläktar i himlen numera.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Varför så rädda för um?

Kunskap kan man aldrig få för mycket av

Man går ju litet till mans och undrar då och då över saker. Till exempel hur ett ID-kort skulle reagera om man körde det i – säg en tvättmaskin.

Och om man dessutom tog en vända med torktumlare också.

Nu behöver man inte fundera över den saken mera.

Vältvättat passerkort

Tilläggas kan att kortet fungerar perfekt fortfarande, eftersom det inte behöver köras i något spår, utan avläses när man håller det mot kortläsaren.

En kunskapslucka tätad. Skönt.

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Räddningsinsats i buskage

Nattorienterare är livsfarliga. I alla fall för den som är på lyran och drar en cykel.

Tävlade i Östhammar i går och före start hände nåt konstigt. Var ute och joggade med min patrullkompis Nygren för att inte stelna till totalt. Skymningen hade kommit och tempen höll på att krypa under nollstrecket.

Då fick vi se hur en orienterare drog upp en cykel ur ett buskage vid sidan av promenadvägen. När vi joggade förbi ropade han ”kan ni hjälpa till här?”.

Då såg vi att där i mörkret låg en farbror på rygg i buskaget. Upp kom han inte. Men med förenade krafter kunde vi vända honom på rätt köl och lyfta honom på fötter.

Han var SÅÅ tacksam. Berättade att han ledde sin cykel när han mötte en grupp ”joggare”. Då hade han råkat trampa vid sidan av asfalten och dråsat ner i slyet.

”Å jag är ju full också”.

Det var onödig information.

Nöjd knallade farbrorn vidare hemåt, stödd på sin cykel. Vad som hänt om han inte blivit upptäckt törs man inte tänka på. Å andra sidan var det ju uppenbarligen orienterare som råkat tränga honom av vägen.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Räddningsinsats i buskage

Torparfinten

Det här med att bli av med nån som hänger efter finns det ju tusentals historier om. Mer eller mindre spektakulära.

På O-ringens slutetapp för några år sen (”några” kan med mitt perspektiv vara 10-15 år) var det ju nån i huvudklassen som gömde sig bakom en kulle när han spanat in en skärm. Men den som hängde, och tillfälligt förlorat synkontakten, lyckades visst spika kontrollen så den gubben gick inte.

Mest påhittig var nog den i orienteringens barndom som hade fått en hel klunga efter sig, kom fram till ett torp och sa att han skulle gå in och fråga vilket torp det var. Han blev inne både länge och väl. Till sist blev en av konkurrenterna otålig och gick in och frågade torparhustrun varför killen aldrig kom ut.

”Jaså han. Han tog vägen genom köksfönstret.”

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar