Ett drömlopp

Ofta springer jag orientering. Ibland även i sömnen. För det mesta går det sådär. Alltid är det något krångel.

Minnesbilderna av senaste orienteringsdrömmen är diffusa men jag kommer ihåg att jag var sen till starten. Det var nog bara jag kvar som inte startat. 

Visades fram till min karta. På marken låg något som såg ut som en ihopvikt filt. Det var en filt. Jag vecklade upp den och inne i den låg den jättestora kartan, som också var tryckt på något slags textil och vikt flera gånger.

Nåja, det var bara att tackla detta oväntade inslag. Jag hastade iväg i terrängen som var ganska osvensk, många öppna ängar och beteshagar. Jag fann snabbt första kontrollen som var utmärkt med någon slags pappskärm av Trim-typ.

Då lade jag också märke till min något opassande tävlingsdräkt. Vitskjorta med uppkavlade ärmar, finaste gåbortsbyxorna med uppkavlade ben och svarta lågskor. Hade tydligen inte hunnit byta om heller.

Strax efter kontrollen stötte jag på en man med en pojke i sällskap, mannen hade en minimal videokamera och filmade mej. Han frågade om han fick en intervju. Han var utsänd av Sveriges Television och även han hade uppenbarligen kommit alldeles för sent till tävlingen.

Jag ställde förstås upp för att rädda inslaget.

Han frågade om jag visste var jag var. 

– I norra Frankrike.

Sa pojken.

Sen minns jag inte mer.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Ett svar till Ett drömlopp

  1. Sverker Tirén skriver:

    PellE – detta kallar jag drömtext om drömlopp… Borde sändas in som synopsis till oförvägna unga filmproducenter.
    (Märkligt ofta har jag själv OL-drömmar, och sammanfattningsvis handlar de om ett besynnerligt oändligt krånglande – när jag vaknar är jag sedan, för en gångs skull, väl till mods – jag kanske trots allt hinner till start!)