Våren kan vänta

Samtidigt som många längtar efter våren jublar jag när det blir fem-sex grader kallt på nätterna.

Något av det trevligaste jag vet är nämligen att åka skidor i mars. Soliga förmiddagar innan det blivit tögrader. Helst på skare, men breda skoterspår går också. Man behöver inte befinna sig i fjällen. Två helger i rad har jag nu kunnat njuta av detta.

Första helgen i mars åkte jag både fredag och söndag skoterleden upp mot Hornberget.

Detta veckoslut blev det en fredagstur nere vid Ottnaren. Ställde bilen på vändplatsen och tog mej ner på sjön. Några breda skoterspår fanns dock inte, och med mina fullånga klassiska laggar behövs det utrymme för att skejta.

Tänkte i stället kolla om det gick att dra ett spår genom skogarna ner till ÅIF:s klubbstuga Valludden, så jag vek av upp från sjön över en åker. Skaren höll dock inte och det blev att trampa fram i djupsnön. Emellanåt försvann halva staven ner i djupet.

I en kraftledning hade dock någon kört med fyrhjuling nån vecka tidigare och med litet nysnö i spåren gick det bra att åka. Efter den rekognoseringen smakade det bra med en solig fika på badbryggan vid Valludden.

Dagen efter stack jag ut hemifrån och i närheten av lådfabriken letade jag mej söderut på skoterleden i kraftledningen. Nån skoteråkare hade haft stuvningsproblem, för innan jag kommit till Rödängsvägen hade jag sett tre vedträn och en fylld vattenflaska liggande i spåret.

Tog vägen ut mot Rödängs och där öppnade sig de stora fälten med en härlig skare! Det gick väldigt lätt ner mot Lingbolandet. Men där, på en igenväxande inäga, kändes att solen börjat ta på ytan och jag trampade igenom några gånger.

Vände hemåt. Men halvvägs korsade jag ett skidspår, som någon måste dragit med spårkalle dagen innan. Måste testa det. Det bar av mot söder ut på en stor mosse. Härligt glid i hårt spår. Men vid stadion för moss-OS tyckte jag det fick vara nog och vek av upp mot skoterleden i kraftledningen. Dessa 200 meter i skogen fick dock tas försiktigt med skidorna tätt ihop, för där var skaren väldigt porös.

Solen gassade verkligen i ryggen när leden kom ut på ett hygge och det passade perfekt att det stod ett älgpass där. Skön utsiktsplats för dagens fruktstund…

Träffade på hundrastande Jan-Åke i spåret innan jag var hemma. Trevlig pratstund.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.