Räddningsinsats i buskage

Nattorienterare är livsfarliga. I alla fall för den som är på lyran och drar en cykel.

Tävlade i Östhammar i går och före start hände nåt konstigt. Var ute och joggade med min patrullkompis Nygren för att inte stelna till totalt. Skymningen hade kommit och tempen höll på att krypa under nollstrecket.

Då fick vi se hur en orienterare drog upp en cykel ur ett buskage vid sidan av promenadvägen. När vi joggade förbi ropade han ”kan ni hjälpa till här?”.

Då såg vi att där i mörkret låg en farbror på rygg i buskaget. Upp kom han inte. Men med förenade krafter kunde vi vända honom på rätt köl och lyfta honom på fötter.

Han var SÅÅ tacksam. Berättade att han ledde sin cykel när han mötte en grupp ”joggare”. Då hade han råkat trampa vid sidan av asfalten och dråsat ner i slyet.

”Å jag är ju full också”.

Det var onödig information.

Nöjd knallade farbrorn vidare hemåt, stödd på sin cykel. Vad som hänt om han inte blivit upptäckt törs man inte tänka på. Å andra sidan var det ju uppenbarligen orienterare som råkat tränga honom av vägen.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.