När jag vann O-Ringen – Epilog

För den som vinner tävlingar titt och tätt är det antagligen inte så märkvärdigt, men såna här långa berättelser kan det bli när man tog sin senaste seger på Kommunmästerskapet. Med två konkurrenter.

Boden 2013 var helt enkelt en minnesvärd vecka i mitt orienterarliv – som börjar bli rätt långt vid det här laget. (Herregud, såg ett TV-program från O-ringen 1973 häromdagen. Vilken forntid. Vilka gråbruna klubbdräkter. Vilka melittahattar alla hade. Vilka polisonger! Och det var redan mitt femte 5-dagars.)

PellEEn likasinnad nostalgiker dök upp bakom målet när jag pustat ut efter mitt lopp, Sverker Tirén. Han gratulerade hjärtligt, slängde upp kameran och tog en bild.

Sedan måste jag vara journalist ett tag och kolla hur det gick för gästrikarna. Det blev ganska sent innan Margareta Hansson, 88, dök upp ur skogen som årets sista segrare.

Jag hade lovat M att vara tillbaka vid tvåtiden och det var klockan nu. Fortfarande oduschad begav jag mig mot soptippen och bilen. Gjorde ett stopp vid c-ortstorget där duschen fanns och for sedan mot Boden city. Kollade telefonen och hade sju missade samtal och några inpratade hälsningar samt ett antal SMS och mejl. Folk ville gratulera. Kul!

M och jag begav oss till en asiatisk uteservering och firade i lugn och ro som enda gäster. Hon hade fått bud om sensationsvinsten och ekiperade mig med två fina piketröjor ”i stället för lagerkrans”. Hon är veckans verkliga hjälte, som stod ut med att följa med och vara moraliskt stöd.

Vi hade planerat att bege oss i riktning hemöver direkt för att inte få så lång körning nästa dag. Ytterligare en prisutdelning ingick definitivt inte i schemat, men nu kunde man ju inte gärna skippa den när detta unika tillfälle gavs. Så kl 16 var jag på plats enligt anvisning.

Det bubblade

Det hela drog dock ut ordentligt. Väntan blev rätt jobbig i värmen. Strategiskt placerad fanns en så kallad juicebar där tre ungdomar blandade drycker ur olika förpackningar och sålde diverse sinnrika smakkombinationer till saftiga priser. Lysande affärsidé, särskilt i hettan. Av de tre saftblandarna hade den unge mannen en egen prioritering som innebar att han då och då avvek från att betjäna de som stod i den långa kön för att i stället ta upp direktbeställningar från kunder som kom in från sidan. Dessa kunder var i samtliga fall unga vackra tjejer. Ack ja, ibland bubblar hormonerna lika mycket som smoothie-mixern.

Tack vare dessa mina studier förflöt tiden och så småningom fick vi kortlöpande gubbar och gummor komma upp på scenen och få varsin handduk av armén. I publiken upptäckte jag Storviks-Ola som vinkade och grattade. Tänk att Ola, som blivit fyra i vanliga H 65 och gjort en mycket större prestation, hyllade lilla mig. Stort.

Därefter skulle jag ha ytterligare ett pris sa en funktionär, och vi vinnare slussades in i mässhallen i en VIP-kö som löpte parallellt med en annan jättekö av de som inte vunnit men ändå skulle få pris. Detta hade jag verkligen inte tid med och det var rätt enerverande. Men på mobilen kunde jag gå igenom och göra anteckningar om dagens resultat för alla intressanta gästrikar och då användes ändå tiden till något vettigt.

När jag kommit längst fram i kön fanns där några få funktionärer som ville veta klass och placering och efter att ha slagit i pärmar och läst i listor gick och hämtade den pryl som man gjort sig förtjänt av. I mitt fall ett par gåstavar.

Tack bodensare! Det har varit en härlig vecka! Kul att det fortfarande ordnas såna här jätteevenemang. Och även vi gamla rotsnubblare får vara med och liksom idrotta nästan på riktigt.

Medan andra laddar för sjätte etappen rullar vi söderut. I Skellefteå tar vi in på det bokade hotellet. Märkligt att receptionister inte har riktig koll på rummen. Nu händer nämligen något som hänt ett par gånger förr. Det rum vi får är inte alls rullstolsvänligt som utlovats. Det går absolut inte att komma in på toaletten. Vi får dock byta till ett anpassat rum som turligt nog är ledigt och installera oss där i stället.

Klockan är halv åtta och det är hög tid att skriva texterna till morgondagens tidning.

P.S. Här kan man se kartorna och hur en del sprang på O-Ringen.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.