Göran

Vi saknar dig, Göran.

Vi har på sätt och vis saknat dej några år redan, när du varit på väg bort från vår värld. Men nu när du verkligen vandrat vidare känns det ändå hur stort tomrummet blivit och vi sörjer med fina Birgitta och din härliga familj.

Jag har personligen så många goda minnen.

Du var min storebror. Tolv år skilde oss åt. Det kan verka mycket, men du blev faktiskt ändå min kompis när jag växte upp.

Jag kanske var en riktigt jobbig lillebror, för jag ville alltid vara med. Jag minns att du sa till mej en gång att ”bilen faktiskt fungerar utan att du är med”.

När jag tänker efter är det nästan obegripligt hur du kunde vara så snäll och ta mej med överallt. Vi spelade hockeybockey i Färnbo och ishockey i Gammelstilla.  Vi sparkade boll i Ängsnäs. Och det var extra spännande för på den vägen blev Simcan en rallybil i alla kurvorna.

En del tror kanske att du alltid varit en lugn och tillbakadragen kille. Men du kunde också vara äventyrlig. Bakom ratten märktes det att du nog inte ville nöja dej med att vara kartläsare åt Helmers pojken från Bärrek. Vi åkte och kollade på Midnattsolsrallyt flera gånger.

En gång sa du att du mött en bil i kurva i Vinnersjö på höger sida. Detta var alltså på vänstertrafikens tid.

Och att ta hem en rävunge och försöka göra husdjur av den var inte heller precis vanligt.

Du tog flygcertifikat i Lemstanäs och naturligtvis fick jag följa med på flera turer överhembygden.

Du tog ett jobb som gjorde att du nog blev den i Sverige som besökt flest ishallar. På sommarlovet fick jag följa med på några av dina jobbresor och det märktes hur populär du var på alla platser när du kom och fixade med deras ismaskiner.

Jag minns att i Katrineholm övernattade vi i tält. Det var ju varmt väder och dagtraktamentet kunde komma till bättre användning än till hotellrum.

Du lärde mej orientera. Du är den enda förebild jag haft, du hade ju tävlat i juniorlandslaget, så jag sög i mej alla råd du gav. Det finns en bild efter ett NTO-DM i Hofors där du kanske är 22 år och sitter i gräset och visar på kartan för dina båda bröder.

Många år senare, när jag var senior och du oldboy möttes vi i olika lag på startsträckan i en budkavle. Jag skulle visa hur duktig jag blivit och satte en väldig fart från början. Men du var förstås före till växeln.

Vi ritade även karta tillsammans. Du var duktig på det också.

Jag har så mycket att tacka dej för. Vem skulle till exempel vilja ha en lillbrorsa på 16-17 år med sig när man skulle på dans? Du ville. Oj, vad kul det var att åka med till alla dessa dansställen, som Linbanan i Hedesunda.

Du var tydligen en svårfångad ungkarl. Men till slut blev du väldigt förälskad. Det var min läskamrat som du föll för.

Somliga tyckte nog åldersskillnaden var stor. Det struntade du i. Det tyckte jag var lite tufft.

Men vi fortsatte förstås umgås även när vi fått damsällskap. Ofta i naturen.

Vi vandrade i fjällen. Det regnade hela tiden och vi hade så dåliga regnställ att dom sprack i grenen. Efteråt satt vi på Storulvåns fjällstation och skrattade åt eländet när det kom in några andra blöta vandrare – med samma hål i grenen.

Vi reste till Schweiz och orienterade.

På vintern åkte vi skridskor på älven.

Vi tog långa skidturer i fjällen. Nya utflyktsmål skulle uppsökas hela tiden.

Det fortsatte när våra barn kommit.

Vi for ut med båt på älven. Jag tror du älskade mammas barndomstrakter. Du hittade bra mellan öarna.

Eller kanske var det svärfar som visat dej.

Vi badade ute på Strångnäset många gånger. Nåja, du badade inte mycket, men satt desto mer med kepsen på under ett träd i skuggan.

Tack för alla härliga minnen, storebror.