O-Ringen, etapp 5 – Glädjechocken

Så här mot slutet av veckan är frukostutbudet högklassigt och matgästerna väl bekanta med varandras bordsplatser och favoritflingor. Jag har förstås med mina egna havreflagor, som botar min yrselsjuka. Annars hade jag inte ens vågat åka hemifrån. Matsalen är het, köksvärme från ena hållet och morgonsolen i stora fönster från det andra. Bra så man är acklimatiserad inför dagens lopp.

Min klass ska starta i värsta sommarhettan kl 12.00, men det är bra så vi gott och väl hinner checka ut från hotellet och packa bilen för resa hemåt. M ska shoppa i Boden city i dag så vi laddar henne med telefonen på greppbar plats och kontokortet lättfunnet för – förhoppningsvis – vänliga expediter.

Dagens etapp går på gångavstånd från c-ortscampingen. Jag blir stoppad av en trafikvakt som är helt oförstående till begreppet pressparkering och blir visad tillbaka till c-orten och hittar en p-plats på en soptipp. Väl framme vid arenan konstaterar jag att det är en sån där förlängd inspurt med u-sväng även sista dagen. Synd.

Försöker greppa läget hos gästrikar med chans på framskjutna placeringar. Lisa Karlsson löper i mål som säker segrare i D 21 Motion, men Solveig Svahn missar i D 65 Kort.

Stöter ihop med Elis Åberg! Ställer ett par journalistfrågor eftersom han precis missat segern i H 70. Han hade varit i delad ledning men bommat i ett svårt område alldeles på slutet, där tätduon slarvat när de vek av från en stig. Killen som låg trea tog kontrollen och smet förbi.

Slutetappen brukar vara nervig

Gör upp med Nyllet från Sundsvall att han tar några bilder för GD/AB om det händer nåt medan jag är i skogen. Går till start. Är där i god tid och tar min nummerlapp med en stor tvåa på. Nr 1 är redan hämtad. Kontemplerar i blåbärsriset. I dag gäller det att göra rätt. Har bommat 50 sekunder på fyra etapper genom att behålla koncentrationen hela tiden. Jag kan inte springa fortare än mina tre konkurrenter, men slutetappen brukar vara nervig så om jag kan gå rätt borde chansen ändå finnas.

Klockan närmar sig 12.00 och jag går till startrepet. Där står nr 1, Jan Fogelberg, i en helröd dress med ett stort VVOK-märke på ryggen. Han kallas fram och jag hör hur startpersonalen pratar med honom. Jo, säger han, han har vunnit den här klassen en gång tidigare, i Örebro för ett par år sen.

Jaha, tänker jag. Han släpps iväg och springer ganska lätt uppför backen mot startpunkten. Sen blir det min tur. Nedräkning och 12.02.08 får jag ta kartan. Redan vid startpunkten känns det att vi tävlat i fyra dagar, benen är motvilliga.

Etapp 5, del 1Vi har en långsträcka till första, som ligger på baksidan av Åberget, rakt bakom södra Åbergsfortet. ”Rakt på är aldrig fel” har min husgud Asplövet slagit fast, han som kallar sig världens bäste orienterare. Jag kör så rakt jag kan. Det blir på skrå uppför sluttningen, där jag ska komma ut på en väg som leder fram till fortet. Där ska jag sedan ner i en liten dalgång.

MEN – jag har underskattat något som ligger längs med vägen. Plötsligt tornar det upp sig ett berg av sprängsten som jag måste över för att nå vägen. Ajaj, jag borde kört brantare upp mot vägen för att slippa detta. Jag följer stenhögens sida i förhoppning att den ska bli lägre längre fram, men nej, jag blir tvungen att klättra över. När jag når krönet ser jag folk springa nere på vägen på andra sidan. En av dom är Göran Forsberg från Hagaby som startade 51 sekunder efter mig.

Jaha, det var ett dåligt vägval. Ingen bra början. Får finna mig i att ligga efter Forsberg utför berget. Han spikar kontrollen och jag stämplar 16 sekunder bakom. Efteråt kan man se att han är snabbast på den delsträckan, jag är femma.

Till andra är det relativt lätt. Bara att checka av en höjd och stor sten halvvägs. Jag ser Hagabytröjan en bit framför. Han drar ifrån fyra sekunder till och har tagit in 39 sekunder på tätmannen, medan jag tappat 40. Men det vet jag förstås inte.

Vill ha koll på Forsberg

Tredje ser inte heller så svår ut. Bara att hålla sig nedanför bergsfoten så ska det finnas en brant där bakom en liten höjdutlöpare. Snabbe Forsberg rundar till höger om några branter när han springer iväg. Jag vill ha koll på honom, men genar lite eftersom jag tyckte han girade lite väl mycket åt höger.

På andra sidan branterna blir det dock slyigare och den blå skjortan är borta ur sikte. Jag fortsätter framåt och märker att jag i stressen inte har greppet riktigt. Nu vill jag läsa av något på kartan som stämmer. Kommer till en brant, men den verkar inte vara med.  Springer några steg till och kommer till en hög med sprängsten. Den borde vara med, men kan inte heller lokalisera den i närheten av min kontroll. Nu är jag ute och bommar!

Kör av nån anledning åt höger där det finns några stenar och en tydlig grop. Plötsligt ser jag en vätskekontroll vid en väg. Men inte ens då är jag säker på var jag befinner mig.  Har svårt att inse att jag kan vara så långt på sidan. Vänder dock norrut och när jag bakom en stor sten kommer till en åsformation trillar poletten ner och jag kan lufsa upp till kontrollen, något stukad.

Vad jag inte vet är att Forsberg ännu inte hittat skärmen! Han snurrar i samma område som jag. Inte att konstigt egentligen med den sneda utgången från tvåan. Nr 4 Kjell Hemmyr har dock startat bra. Här är ställningen vid tredje kontrollen:

Fogelberg 15.14
PellE +5.05
Hemmyr + 5.56
Forsberg + 7.34

Fortet från västerNu blir det en ny vägvalssträcka, även den över fortet. Har svårt att fatta ett rationellt beslut efter att just ha gjort en treminutersbom. Men hellre än att fundera ett tag, så kör jag iväg i en högersväng nedanför berget av sprängsten, väl medveten om att jag måste klättra över den där steniga åsen en gång till på samma ställe som tidigare.

Det hade varit bättre att klättra rakt upp och springa till vänster om fortet, men på tävlingskartan finns ett förbjudet område som delvis stör den vägen och det tror jag avskräckte mig.

Känns misslyckat

Är väldigt sliten när jag passerar vägen, men kontrolltagningen går bra trots att jag hamnar på fel sida om ett djupt och brett skyttevärn. Det känns som ett ganska misslyckat lopp efter två mindre lyckade vägval och en rejäl kontrollmiss.

Etapp 5, del 1 med löpstråk

Kanske hade jag känt mig mindre missmodig om jag vetat att Hagaby och Teg hade värre problem! Ställningen vid fjärde:

Fogelberg 21.01
PellE +6.17
Hemmyr +9.57
Forsberg +10.19

Nu får det vara nog med svajig navigering. Halva banan är ju kvar. Omstart. Jag störtar ner på stigen för att runda dalgången och hamnar bakom en damlöpare som jag inte kan passera då det är ganska buskigt till en början. När stigen blir öppnare visar det sig dock att hon är bra mycket rappare i steget än jag…

Etapp 5, del 2

Sliter mig uppför sluttningen på skrå och tar femman som är relativt enkel. Nu väntar nåt som ser svårare ut. Måste vara det här partiet som Elis Åberg tappade segern i. Jag GÅR med tunga ben ut på körvägen där jag förmår mig att springa igen.

Är väldigt noga när jag viker av från körvägen ner i terrängen, ser till att jag kommer alldeles till höger om en brant, en sten och en punkthöjd. Stämmer perfekt, då är det bara att springa rakt österut nerför en kant och där lyser skärmen mot mig vid en brantfot. Var den inte svårare?

Jag ska dock inte hjälpa några som eventuellt gör en Elis-bom och rör sig i partiet norr om kontrollen, så jag tar en högersväng ut, ner mot hygget med stigen. Och just när jag lämnat kontrollen ser jag en rödklädd löpare där borta vid norra höjden, som han är på väg uppför. Har han ett stort klubbmärke på ryggen?  Det kan väl inte vara…?

Etapp 5, del 2 med löpstråkJag skyndar mig alla fall ner till stigen och fram till kurvan. Sen blir jag lite osäker när jag ska ner till sjunde då det inte finns mycket att läsa på. Men där nere ligger en vit sten och visst är det folk vid den. Hoppas det är min kontroll. Jodå.

Släpper loss vad jag kan ner till stigen, men sedan går det tungt. Får nån sekunds vilopaus när jag stämplar vid passerkontrollen (8) sen är det bara att kämpa vidare mot sista. Det är en tvär backe upp till ängen där sista kontrollen sitter framför publiken. Jag är helt slut, men skäms inte för att GÅ en bra bit på ängen innan benen kommer igång igen.

Det är när jag stämplat som chocken kommer. Från speaker-Forsberg, som jag jobbat ihop med ett antal gånger förresten, senast vid SM i Berrek. ”Nu har vi även segraren i H 65 Kort på väg,” säger han. Och så mitt namn!

Kan det stämma? Han måste väl ha sett fel? Sånt händer. Eller kan de andra tre ha haft större problem än jag? Många tankar susar genom huvet medan Forsberg pratar om honom i den blågula Årsundadressen som gått ut som tvåa men nu är först.

Jag spurtar inte, kan inte, men jag skyndar mig så mycket jag förmår. Övertygad om att mina långbenta konkurrenter med nr 1-3-4 måste vara alldeles i hälarna. Inte förrän jag målstämplat kan jag pusta ut. Och konstatera att jag inte njutit alls av stunden. Inget leende på upploppet, ingen segergest, inte ens ett Jocke-finger i luften.

ResultatRiktigt säker är jag ännu inte. Går raka vägen till en pressdator och klickar fram resultatet i H 65 K. Jo, det stämmer. I mitt 34:e 5-dagars har jag varit bäst i klassen.

P.S. Jag blev femma på etappen! Bara två minuter bakom den snabbaste.

Hela kartan.

Om du vill se hur det såg ut i skogen kan du se en film som en löpare i en annan klass tog under sitt lopp. Han hade några av mina kontroller. Bland annat bommade han min K6!

Om Pelle

Passionerad orienterare, pensionerad journalist och tidigare redaktör på Skogssport.
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

1 svar på O-Ringen, etapp 5 – Glädjechocken

  1. Sverker Tirén skriver:

    PelleE – En aning, sent, men bara ett par hastiga månader…så får jag vara med om din avslutande segeretapp vid O-Ringen. Och i denna gråa tisdag i mina 08-nejder så ökar pulsen även här vid skrivbordet… En möjligen barnslig, men dock!,meningsfullhet uppenbaras med denna skogsidrott som blev vårt öde: att det kan inträffa smärre under. Även i H65K var det ju om än inte blodigaste allvar så dock en pulserande hets, en hjärteangelägenhet mitt i stenskravel och backar som med åren har blivit allt brutalare.
    Tänk att det än idag kan höras oväntade besked från speakern angående en förvånad segrare som stretar i mål efter ett alls inte perfekt men kämpastarkt och klokt lopp…

Lämna ett svar till Sverker Tirén Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.